Eternity

Tokio Hotel














Home | Jag, Sanna | Evanescence | Tokio Hotel | Fotoalbum | Kontakta mig





Here's more than you probably want to know about me...




























Georg, Bill, Tom & Gustav
tokiohotel19.jpg






Favorite Stuff

In this area, I'll list some of the things that I like best, for example:

Favorite TV Show:
Favorite Movie:
Favorite Music:
Favorite Book:
Favorite Sports Team:
Favorite Food:
People I Most Admire:































Tokio Hotel i en lång korthet

Deras stil är ovanlig, deras sound autentiskt och med sin hemlighetsfulla och genomträngande utstrålning förtrollar Tokio Hotel genast publiken. Tokio Hotel är Bill Kaulitz (sång) och Tom Kaulitz (gitarr), Georg Listing (bas) och Gustav Schäfer (trummor). Och deras berättelse är som ett filmmanus...

"... Ett band från en stad i östra Tyskland blir sitt lands största stjärnor på 20 år, med listetterekord, konserter med tio eller tjugotusen åskådare varje kväll, och hyllas med varenda tysk musikpris. Det dröjer inte länge förrän de fyra musikerna reser längre bort, och efterfrågan ökar - inte bara från en växande manisk fangrupp, utan även från media. Den mesta uppmärksamheten riktas mot frontmannen och gitarristen - identiska tvillingbröder med en stark "kämpa för din dröm" filosofi. Den tidigare är en slående androgyn sångare, med piercingar och tatueringar, en artist som utan ansträngning kan få sina anhängare att bli alldeles vilda, medan den sistnämnda briljerar på sitt eget sätt. De spelar in och släpper två hela album med minnesvärda gitarrdrivna låtar, kompletta med tyska texter, och Tokio Hotel febern är utom kontroll..."

Som om inte detta är otroligt nog, så var två av medlemmarna i Tokio Hotel bara 13 år när de spelade in den första skivan, och de är idag fortfarande bara 17.
Den här sammanfattningen är egentligen inte tillräcklig för att förklara den effekt som dessa tonåringar har haft på den tyska marknaden, där "Tokio Hotel-febern" nu är en epidemi...

Deras låtar skakar om och allt man hittills hört verkar tillhöra ett blekt förflutet. Deras sound framkallar verkligen ett skalv och det händer bara - man kan inte längre komma undan Tokio Hotels kraft. Den som har förutfattade meningar om deras image kommer att ändra åsikt: Tokio Hotel är äkta, har ett levande sound och något att säga. De tillhör själva den nya generationen, de delar med sig av sina innersta tankar och vågar gå djupt. I en tid då många unga artister använder sig av klyschor i sina texter och i sina försök att berätta något leker obeslutsamt med tonelement, presenterar Tokio Hotel ett eget, klart sound, som saknar motstycke: intelligenta, berörande texter, fria från platta anekdoter, smälter samman i ett energiladdat, mystiskt och modernt rocksound. Tiden är mogen för Tokio Hotel och framtiden kommer att visa att det här bandet alltid kan sätta rekord vad gäller sound och stil.

Sedan de skrev kontrakt med Universal i maj 2005 har Tokio Hotel sålt närmare tre miljoner skivor och DVDer endast i Tyskland, vilket gör dem till landets framgångsrikaste band, med en mängd priser som trängs i samlingshyllan (nio platina och fyra guldskivor vid senaste räkningen, plus fyra platina för sålda skivor i Österrike och Schweiz). Och deras debutturne var den mest framgångsrika turnen i Tyskland någonsin.

Tokio Hotels sensationella framgång fick många kritiker att fråga sig hur ett så ungt band - medlemmarna i Tokio Hotel var då mellan 16 och 18 år gamla, skulle hävda sig live. Men från första sekunden av deras show stod det klart att Tokio Hotel kommit dit där de hör hemma..."Vi är live och vi kan spela, och vill göra det också, mer än något annat. Det var så allt började, på en scen!" förklarar sångaren Bill. Med otaliga konserter erövrade Tokio Hotel publiken i hela Tyskland under sommaren 2005, och avslutade med en spelning på Festival Saison för 75 000 åskådare.

De två Tokio Hotel skivorna - Schrei (2005) och Zimmer 483 (2007) - har båda legat i toppen på listorna i hemlandet, producerat singelettor, och den första skivan stannade kvar på topplistan i 66 veckor i sträck. Nu kommer bandet under första delen av sin Europaturne för Zimmer 483 (3 april - 14 maj) att spela på arenor för 6000-20 000 unga åskådare. Som alla kommer att vara galna. Hela tiden. Något som stryks under ordentligt med live-DVDn Schrei Live, släppt 2006, och som nu har sålt ungefär 100 000 ex i Tyskland, vilket ökar den totala säljsiffran för Tokio Hotels DVDer till ungefär en kvarts miljon...

För att säga det enkelt skulle det vara dåraktigt att gå in i närkamp med dessa killar vad gäller status eller statistik, när existerande rekord nu ändras som av rutin. De är det yngsta band som nått toppen på listorna i hemlandet, till exempel... och nu är de det högst placerade tyska bandet någonsin i Frankrike, där Zimmer 483 (betydelsen av titeln finns gömd någonstans på skivan!) nyligen stormade listorna på plats 2, och sålde guld på en vecka.

När franska radiostationen NRJ rapporterar att de får fler sms och samtal om Tokio Hotel än om Madonna, och bandets fans belägrar varje hotell de bor på, är det tydligt att detta audio/visuella fandrivna fenomenet inte hålls tillbaka av vare sig språk eller plats. Frankrike, Österrike, Schweiz och de flesta östeuropeiska länderna gör alla sina märken på guld- och platinaskalan, och banar väg för hoppet ut på den stora internationella marknaden, där USA och Storbritannien står högt upp på "att-göra"-listan.

I och med detta spelar man nu in skivan Scream - en ny samlingsskiva med 12 låtar som redan kan beskrivas som en "Greatest Hits". Komplett med speciellt omarbetat omslag plus nyinspelad sång på engelska (sju låtar från debutalbumet har de varit tvungna att skriva om tre tonarter lägre åt Bill, eftersom han bara var 13 när han sjöng originalversionerna), kommer denna skiva att vara det idealiska visitkortet för de platser som ännu inte upplevt febern, med mycket promotion och liveframträdanden för att stödja skivan.

Och allt detta (och mer!) har de åstadkommit under mindre än två år!

Om du besöker deras hemstad Magdeburg kan du se vilka invånarna (230 000) anser vara deras främsta söner och döttrar. Överst på listan ligger Otto von Guericke, mannen som uppfann luftpumpen, född 1602. Men med på denna hederslista (och förutspådda att knuffa ner Otto från hans höga position) är Tokio Hotel. Det var i denna trakt, ungefär 405 år senare, som bröderna Kaulitz föddes, Tom 10 minuter före Bill...

Musiken har funnits i deras liv sedan många år tillbaka. Sångaren och låtskrivaren Bill (17) sjunger och skriver texter sedan han var nio år. Hans tvillingbror Tom (17) spelar gitarr sedan sju år tillbaka och fick liksom sin bror musikalisk hjälp av sin styvpappa. För styvpappan, som är gitarrist, var det bara naturligt att uppmuntra pojkarnas musikaliska instinkt. Även fast Bill genom sin passion för sång och låtskrivande står i förgrunden, stöttar hans bror Tom honom på scenen, och även han har stor karismatisk utstrålning. De delar gärna på platsen i rampljuset. När de var tio år började de få undervisning och jobbade på sina talanger. Bara två år senare, 2001, träffade Bill och Tom efter en spelning i hemstaden Magdeburg basisten Georg och trummisen Gustav. De startade bandet Devilish och började genast arbeta på låtar. Gustav, som spelat slagverk sedan han var sex år gammal, tog med sig erfarenheter från ett tidigare band han varit medlem i. Sammanhållna av delad musiksmak kastade sig gruppen ut på klubbar och barer i Magdeburg, och bokade sedan tid i en liten budgetstudio för att sätta ihop låtarna på band. Men i slutet av inspelningen var det tydligt för alla, att brist på tid, pengar och erfarenhet tagit ut sin rätt. Ljudet och låtarna var lite nötta i kanterna.

Kort sagt krävdes det mer arbete, och de fortsatte att åka runt på små spelningar i och omkring Magdeburg. "Vi stod på scenen nästan varje helg, spelade mycket och samlade så våra första liveerfarenheter som ett band," berättar Bill om den gemensamma starten. Publiken hänfördes av deras shower och bandets ovanliga utstrålning. Det dröjde inte länge innan musikindustrin uppmärksammade dem. För två år sedan började Tokio Hotel leda in sitt sound på en mer professionell väg, tillsammans med en grupp producenter och låtskrivare från Hamburg, bestående av Peter Hoffmann, Pat Benzner, Dave Roth och David Jost. Dessa har tidigare producerat åt och skrivit låtar till bland andra The Doors, Mötley Crüe, Falco, The Corrs, Sarah Brightman och Faith Hill. "Vi kunde inte tro att det skulle gå så fort. Jag menar, Magdeburg är en rätt liten stad, där en sådan möjlighet verkar vara väldigt långt borta. Vi trivdes genast i studion. När den första upphetsningen lagt sig gav vi allt, arbetade hårt och tillbringade varje ledig minut, hela vårt lov, i studion med teamet. Vi lärde oss mycket under den tiden och blev tajtare både som band och som vänner."

Det varsamma uppbyggnadsarbetet av bandet och vidareutvecklingen av deras sound stod för alla inblandade i förgrunden ända från början. "Vi umgås med varandra som om vi vore en familj. Vi lyssnar på idéer och förslag, bygger vidare på och förbättrar dem. Erfarenheten att jobba med proffs i studion har präglat och sporrat oss. Vi vill alla göra vårt bästa, varje låt måste bli perfekt, så att vi kan förmedla samma glädje på scenen som vi känner i studion."

För Bill, Tom, Gustav och Georg var denna upplärningsperiod något som fortfarande diskuteras vid (sällsynta) tysta tillfällen; deras första tid som medlemmar av ett erfaret team, och deras första chans att sitta i ett hi-tech kontrollrum, en blanding av stridsflygscockpit och Enterprisebrygga. Från dessa tidiga låtskrivarsessioner kom några låtar som var tillräckligt starka för att dra till sig intresset från stora skivbolag (Universal erbjöd kontrakt efter att ett annat skivbolag spelat bort bollen), och även tillräckligt starka för att fånga lyssnarna på ett sätt som sällan sker, med debutsingeln/videon Durch den Monsun (Genom monsunen) imponerande i täten...

Durch den Monsun gick direkt in som nummer 1 på de tyska topplistorna den 20 augusti 2005, med bandet som nu kallade sig Tokio Hotel. En vecka senare hade låten rusat in som nummer 1 även i Österrike.
Låten blev en enorm hit, toppade listorna i Tyskland under sju veckor i sträck och stannade inom Topp 100 under ytterligare 16 veckor. Mer än detta var denna låt även vad som gjorde att Tokio Hotel-febern spreds som en löpeld. Den engelska versionen har redan spelats i Frankrike, och kommer att bli första singeln från den internationella skivan Scream. En ny video till låten har spelats in i Kapstaden, Sydafrika, med regissören Daniel Siegler.

Det mångfasetterade låtmaterialet når från snabba låtar som "Schrei", som handlar om att frigöra sig från uppmaningar och smärtsamma barriärer, till ballader som "Rette mich", en låt om hjälplöshet och om modet att prata om det. Mångsidigheten i deras musik präglas utan tvivel av sångaren Bills imponerande stämma och växer med varje låt till ett kraftfullt verk. "Som sångare märker jag tydligt utvecklingen. Med varje låt vi har spelat in tar jag ett nytt steg i min utveckling. Vare sig det är "Durch den Monsun", en av mina favoriter, eller "Lass uns hier raus", stämningen är obeskrivlig."

Ända sedan Durch den Monsun först släpptes har orden 'Tokio Hotel' och 'enorm framgång på topplistorna' alltid nämnts i samma mening. De fyra efterföljande singlarna gick också hem: Schrei (Topp 5), Rette mich (listetta), Der letzte Tag (listetta) och Übers Ende der Welt (listetta). Den sistnämnda är från nya albumet Zimmer 483. Därför är det inte underligt att bandet ständigt får sådana priser och utmärkelser som World Music Award, Eins Live Krone, European Borders Breaker Award och Echo, där de nyligen hade premiär för sin nya singel Spring nicht (Hoppa inte), samtidigt som de fick Echo-priset för bästa musikvideo för videon till Der letzte Tag (Den sista dagen).

Spring nicht (även den från Zimmer 483) har nyligen släppts i Europa, och den internationella releasen av Through the Monsoon är just nu satt till 7 maj. Extra medhjälpare anställs hela tiden. Men det som inte behövs är en stylist, eftersom de - särskilt Bill och Tom - ända från början har valt att själva bestämma över och utforska sin image, vilket är ännu ett sätt att protestera mot vedertagna uppfattningar och likformighet (Übers Ende der Welt handlar om detta ur en opolitisk ställning).

Det sägs att när de var väldigt små, så klädde sig Bill och Tom i tröjor med sitt namn på, för att folk skulle sluta förväxla dem. Idag finns det ingen risk att förväxla dem....

Å ena sidan har vi Bill, nästan som en animekaraktär som kommit till liv, med sitt exotiska utseende och stora hårman - en "lev i nuet"-personlighet som "skapade" sig själv vid sex års ålder. Sedan dess har han blivit landets största och mest passionerade artist.

Tom, å andra sidan, föredrar en annan stil, lite mer stadslook, fastän lika speciell - raka motsatsen till hans brors tajta klädstil. Det är inte oväntat att även deras musiksmak skiljer sig åt. Tom, som tidigare lyssnade på AC/DC och Aerosmith, lyssnar nu främst på tysk hip hop, som Samy Deluxe. Bill däremot nämner, om han pressas, artister som David Bowie eller tyska veteransångerskan Nena, som han älskat sedan länge.

Med så mycket av medias fokus på tvillingarna (tyska ungdomstidningen Bravo har sålt 20% mer sedan Tokio Hotel slog igenom), kan det ibland vara svårt att med klart huvud ta viktiga beslut. Men då finns "de två G:na" - som lyssnar på Fall Out Boy och Green Day (Georg), och Metallica och Foo Fighters (Gustav) - till hands för att ge sin mer sansade syn på saker. De är lugnet i stormens öga. Eller, de är lugnet i monsunens öga...

Blanda allt här ovan, och resultatet blir ett ungt band som är stolta över att ha spelat sina instrument sedan de lärde sig gå (Gustav började spela trummor när han var fyra), som spelar helt fantastiska liveshower (de har nyligen fått en ny och helt rörlig scen levererad), och som har positiva saker att säga till fans i deras egen ålder. Ja, deras yttre och deras klädstil har haft en stor roll i att få dem att bli kända, och ja, medelåldern är endast 18. Men det vore löjligt att skylla en sådan dramatisk (och snabbväxande) framgång endast på det.

I slutändan handlar det ändå alltid om musiken, "är låtarna bra"? Och i det fallet saknar inte Tokio Hotel någonting. Tvärtom. Det här bandet kommer att nå långt... Deras unikhet är inget att ifrågasätta. Tokio Hotel har sitt mål fast i sikte. Och trots listettor och en ständigt växande fangrupp har de fyra killarna inte förändrats, även fastän Tyskland ligger i Tokio Hotel-feber. Schemat blir tajtare nu när skivan är klar och de är ute på turne... Men de har redan sagt det: Det är där de hör hemma. Det var där det började, och det är där Tokio Hotels framgångshistoria kommer fortsätta att skrivas...

Källa: tokiohotel.de och tokiohotel.com